Högskoleprovet imorrn. Jag är nervös.

Jag har idag inhandlat 4st blyertspennor och 1st linjal. Inte för att jag är mr.duktig eller nåt, jag tänkte snåla och nöja mig med 2 pennor men bokhandeln hade en kortgräns på 50kr minimum.. Nåja, det är väl alltid bra att vara väl förberedd.

Wish me luck!


/J

Det här med att gå på toaletten på arbetsplatsen, vilket dilemma det kan vara ibland. Nu snackar jag om nr 2, det andra har jag inga problem med.

På dom flesta jobb jag varit på har toaletterna legat ganska nära där folk sitter och arbetar. Dessutom kan det vara ett jävla spring precis utanför. Detta resulterar oftast i att man blir nervös och inte kan koncentrera sig. Dessutom börjar man fundera över hur mycket som egentligen hörs ut när man sitter där och krystar. Ofta när man är gasig i magen kan det ju komma en hel det otrevliga ljud, som dessutom förstärks av toalettstolens akustik. Jag brukar föreställa mig att någon sitter och spelar trombon i en stor grotta.

Nu är det ju inte så mycket att göra åt det här, ibland måste man helt enkelt gå, och ibland låter det. Men om man verkligen tycker det är jobbigt så kan man alltid göra som en vän till mig brukar. Han tar med sig sin mp3-spelare när han ska besöka toaletten på jobbet. Väl på plats ställer han upp volymen så mycket att han inte hör något annat, sen gör han helt enkelt sin grej, fullt ut. När han är färdig har han ingen aning om hur mycket det har låtit eller om folk utanför har kunnat höra något.

Slutsats: Det man inte vet mår man inte dåligt av.

Tack för mig

/J

Grattis grattis till min kära M! Nu är du lika gammal som jag, din stackare! Ålderns höst närmar sig med stormsteg. (Vissa personer kommer förmodligen tycka att det är oerhört provocerande att jag klagar över min ålder... Hahaha, suck it up gamlingar!)

Tyvärr befinner sig M söderöver just nu så jag får inte nöjet att personligen uppvakta henne. Det tycker jag är tråkigt. Men när du kommer hem blir det tårta och ballonger!
Jag föreslog att jag skulle baka in mig själv i en tårta och sen hoppa upp ur den, naken. M tyckte det var en dålig idé. Hon påstår att jag är naken alldeles för mycket redan som det är. Hur ska jag tolka det?

För att säga nånting om min dag också;  På lunchen satt det ett gäng damer vid samma bord och diskuterade bär. Ja, såna där små runda som man kan äta. Det var väl inte så konstigt i sig, det märkliga var att diskussionen aldrig tycktes upphöra. Ni skulle bli förvånade om ni visste hur mycket det finns att säga om bär. Det blev jag iallafall.

Nu ska jag steka köttbullar. Såna där runda som man kan äta. På återseende.

/J

Igårmorse anlände jag till jobbet, trött som ett as men ändå inställd på att göra en insats. Ganska snart framkommer det dock att ingenting fungerar. För någon. Jag kunde alltså inte alls göra någon insats utan var förpassad till att slösurfa på internet tills problemet var fixat. Fixningen inträffade dock aldrig, så jag fick gå hem vid lunch. Skönt tyckte jag, det var ju ändå måndag. Varför inte starta veckan mjukt?

Senare på kvällen skulle jag försöka installera ett spel på M:s dator. Det funkade inte. Jag kämpade, jag fixade, jag läste runt på internet, jag slet mitt hår, jag grät, jag förbannade min oduglighet men ingenting hjälpte. Jag var lämnad med ett hånfullt varningsmeddelande undertecknat Bill Gates. Jag blev tvingad att ännu en gång kapitulera under datorernas och Microsofts övermäktiga jävlighet.

Imorse anlände jag återigen till jobbet, återigen trött som ett as. Ingenting fungerar. Ingen vet nåt. Ingen kan arbeta. Datorerna hånflinar, gottar sig i vår misär. They love it.

Efter ett tag börjar folk försvinna, dom ska "jobba hemifrån". Tydligen ska det fungera då, eftersom problemet ligger hos arbetsplatsen. Jag följer deras exempel. Jag vill också prova på hemifrånarbete.

Så sitter jag där, peppad och redo att dra några lass. För att kunna arbeta är allt jag behöver göra att logga in på plats A och plats B. Jag loggar in på plats A, so far so good. Ska logga in på plats B. Det funkar inte. Testar att logga in på plats B med laptopen istället, det funkar. Vad bra tänker jag, då kan jag arbeta på den istället för på den stationära. Det ska väl gå fint. Jag ställer i ordning allting och ska logga in på plats A. Det fungerar inte.

Sammanfattningsvis så fungerar plats A på min stationära dator och plats B på min laptop, men ingen av datorerna har kompetens nog att få både plats A och plats B att fungera tillsammans. Samtidigt sitter det någonstans i världen en rik feja med glasögon och badar i pengar. Underbart.

Slutligen kom jag dock fram till att jag inte alls behövde logga in på plats B för att jobba, det gick ändå. Detta efter ca 2 timmars fnulande och svärande och en halv dosa tröstsnus.

Datorer - can't live with them, can't live without them.

/J

Jag känner att det här har blivit en till sån där blogg. Man är jätteflitig i början och uppdaterar varje dag, men sen dör det liksom ut. Det är ju lite tråkigt. Som ni vet så beror det i mitt fall på att jag har haft det kämpigt på sistone och att det inte hänt så mycket att rapportera om.

Men nu! Nu har det hänt saker!

Den största nyheten är att jag har fått jobb. Japp, nuförtiden arbetar jag på folkhälsoinstitutet tillsammans med min far. Där sitter jag och utför diverse intressanta sysslor. Eller nej det gör jag inte, jag utför en syssla. Den består kortfattat av att överföra länkar från deras gamla webbplats till den nya webbplatsen. Det är inte glamouröst och det är inte roligt, men det är ett jobb! Dessutom kan jag om någon frågar skruva lite på sanningen och säga att jag är webbredaktör på folkhälsoinstitutet. Det tycker jag är coolt.

Anställningen är tillfällig, så jag är lovad jobb i ungefär en månad, sen blir det förmodligen inte mer. Men det innebär iallafall att jag hinner komma på fötter ekonomiskt och kanske hitta ny sysselsättning tills dess att denna tar slut.

Jag tycker alltid det är lite skakigt i början när man är ny på ett jobb. Dels är det rädslan för att göra fel, men även dom sociala bitarna kan vara knepiga. Vad är det för människor man jobbar med, vilka hänger med vilka? Varför verkar hon inte gilla henne? Vilka har humor och vilka saknar den helt? Och var fan ska jag sitta på lunchrasten? Det är sånt man får klura på i början tills man börjar vänja sig och komma in i lunket. Än sålänge är iallafall alla trevliga och hjälpsamma och det känns som ett bra ställe att arbeta på.

Idag har jag och M aktiverat oss extra mycket, vi har nämligen varit ute på Storsjön! Som skridskoklädda gudar har vi flugit fram på den blanka isen, utrustade med kamera, solbrillor och fika från Lidl. (Nej vi brukar inte handla där men det låg på vägen, ok?) Det var faktiskt riktigt roligt och vädret var på topp hela dagen lång. När vi närmade oss badhusparken började det hända saker. Hundspann svischade förbi, barn lekte i snöborgar och folk satt och fikade i solen med leende läppar. Jag insåg plötsligt att den här sketna staden som jag väljer att kalla hem faktiskt är riktigt trevlig. Iallafall om man är mysig av sig, och varför skulle man inte vara det?

Nu ska jag avrunda det här och gå till sängs. Jag utlovade ett gladare inlägg denna gången och nu har jag levererat. Förhoppningsvis ska jag lyckas uppdatera lite mer frekvent i fortsättningen.

Godnatt!

/J

Det här funkar ju inte. Nu måste jag skriva nåt. Till och med Laxchief har hunnit uppdatera sin blogg och det händer fan inte ofta. Jag skäms.

Problemet är att det inte händer så mycket. Dagarna ser likadana ut. Mina tankar ser likadana ut. Mat, sömn, promenera, söka jobb, spela dator. Rinse and repeat.

Jag har iallafall varit på jobbintervju. Det är alltid lika intressant. Man sitter där i något slags korsförhör och försöker låtsas som att man inte vill något hellre i världen än att vara en lojal och flitig medarbetare på ännu ett pissigt bemanningsföretag.
I gengäld erbjuder dom dålig lön, dåliga timmar och en rejäl skopa otrygghet. Tacka och ta emot.

Men sen hör dom inte ens av sig. Inte ens för att säga att jag inte har fått jobbet. Vad fan är det? Och hur ska det gå egentligen om jag inte ens kan få det här jobbet, som jag faktiskt skulle vara bra på och är meriterad för?

Jag saknar mina vänner. Kom hem?

Jag vill skriva en munter blogg, något man kan le när man läser. Ingen blir glad av att läsa om någon annans bitterhet. Det är därför jag inte har uppdaterat på så länge, det tar emot. Jag har inget roligt att skriva om för tillfället.

Så nu får det vara nog för denna gången. Nu ska jag peppa upp mig så jag kan skriva nåt roligare nästa gång. Ha det gött tills dess.

/J

Idag har jag:

-Varit på arbetsförnedringen
-Köpt en mapp att förvara viktiga papper i
-Letat fram viktiga papper att förvara i min mapp
-Fått en jobbintervju på Proffice
-Promenerat
-Diskat
-Lagat mat

Ahhh vad det känns bra! Saker börjar ljusna igen. Woho!


/J

Mitt förra inlägg lät kanske lite väl kaotiskt. Ja jag är grymt oorganiserad och jag avskyr papper av alla dess slag, men när man väl tar tag i problemet är det inte så farligt. Det är lite som ett detektivarbete. Bitar av mitt förflutna har försvunnit och nu måste dom komma till rätta igen. 
Idag har jag legat på sängen med laptopen och mobiltelefonen och på så sätt lyckats spåra fram både ett arbetsgivarintyg och mina gamla gymnasiebetyg. Sängliggandes arbete kallar jag det.. Inte dumt alls!

Den stora nyheten är att M har fått jobb! Eller kanske har fått jobb, hon ska prova på torsdag. En restaurang är det som gäller, jag tror det kommer gå prima. Skönt att nån av oss får nåt att göra iallafall.

Det här med arbetslöshet börjar kännas jobbigt nu. Man vet inte riktigt vad man ska fylla upp dagarna med. Självklart söker man dom jobb som finns och strular på med arbetsförnedringen och A-kassan, men det är inte uppfyllande alls. Snarare nedbrytande.
Jag har iallafall ansökt till en kurs i historia som börjar i mars, håller alla tummar för att jag kommer in på den. Vore så skönt att känna att man gör någonting igen, och historia är något jag funderat länge på att studera.

Angående titeln på inlägget tror jag vissa förstår vad som antyds, andra kanske inte fattar alls. För enkelhetens skull (och för att jag skäms) säger vi att jag har hittat ett sätt att umgås med mina vänner eftersom dom tyvärr inte är i stan. Ja, det låter trevligt och bra! Brabra...

Känner mig sjukt oinspirerad att blogga för tillfället, det kanske märks. Skriver mest för att jag vill hålla den uppdaterad, och då blir det ju inte jätterolig läsning. Ber om ursäkt för det.. Ibland vill man skriva intressant och ibland vill man bara skriva.

Jag tror det får räcka så för idag. Hoppas jag har något roligare på hjärtat nästa gång.

Godnatt.

/J

Jävla finanskris.. Jävla arbetslöshet.. JÄFLA papperssamhälle!!

Blanketter, intyg och dokument. Allt ska skickas, fram och tillbaks, hit och dit. Godkännanden, avslag och underskrifter.

Varför kan det inte vara enkelt? Varför allt detta krångel?

VARFÖR??

Varför kan jag inte vara mer organiserad..?

Blä...

 

Varför är det alltid en sort som är snäppet godare än dom andra? Varför trycker man alltid i sig alla dom här godbitarna på en gång? Varför kan aldrig det resterande godiset nå upp till sina förbrukade kollegors standard?

Varför ändras den här gyllende sorten från gång till gång?

"Just ja den här sorten var god sist, då köper jag 5 skopor sånt och snålar med resten".

Sen sitter man där och inser att dom här små gröna sakerna som man bara köpte 3st av är det ljuvligaste man nånsin smakat. Inte fan når det där andra godiset upp till den nivån sen? Det som man olyckligtvis nog har fyllt halva jävla påsen med. En besviken blick ner, ett konstaterande, en känsla av tomhet..

Och så här fortsätter det, det går runt, runt, runt. Ena dagen är det soda pops, andra dagen fruktnappar. Tredje dagen är det polkagrisar som gäller och sen är man plötsligt tillbaks på soda pops igen.

När ska jag lyckas? När ska den gyllende godispåsen bli min?

Sökandet fortsätter.

/J

Tänkte dela med mig av den här underbara låten till er som inte hört den ännu. Kan för övrigt rekommendera hela hennes nya album, mycket bra!

Lily Allen: Fuck You



/J

..för här kommer ett nytt inlägg!

Jag och M är nu c:a en vecka in på vårt samboskap. Jag tror det är en vecka iallafall, min tidsuppfattning är inte den bästa för tillfället.

Hittills tycker vi nog båda att det fungerar bra. Vårt största bekymmer ligger i att vi har för lite att göra på dagarna. Vi försöker iallafall komma ut en stund varje dag, för att hämta luft och solljus och sånt där tjafs som tydligen är viktigt för kroppen att få. Det är skönt att promenera och det är något som vi båda uppskattar att göra. Något som inte är skönt däremot, är när det är för kallt.

Det finns några saker som jag verkligen, verkligen ogillar. Ni vet såna där saker som egentligen är ganska löjliga och obetydliga, men som ändå triggar igång ens irritation till max. Två av dom sakerna består för mig av att frysa och av att vänta på bussen.
Kyla i sig kan ofta få min irritationsmätare att stiga uppåt c:a 70%, lite beroende på hur kallt det är. Jag räknar på ett genomsnitt här av alla gånger jag frusit i år.
Att vänta på en buss medför nästan alltid 60% irritation. Siffran kan variera lite, beroende på hur pass sen bussen är och var nånstans jag är på väg. Återigen räknar vi på ett genomsnitt.
Om vi nu lägger ihop dom här ytterst opålitliga siffrorna så får vi en summa av c:a 130% irritation. Nu skulle jag vilja påstå att kombinationen av dessa två jobbiga situationer fördubblar siffran och ger oss alltså en slutgiltig irritation av 260%.

Ödets ironi har placerat mig i en svinkall stad, utan tillgång till bil. Tack!

M påpekar ibland att jag gnäller mycket, vilket ofta ger mig en tankeställare eftersom jag aldrig brukar reflektera över det själv. Oftast gnäller jag när jag inte fått i mig mat på länge. Det är ingen som helst fantasi eller kreativitet inblandad, det består helt enkelt av att upprepa orden "jag är hungrig" ungefär 3 gånger per minut tills problemet är åtgärdat.
Jag förstår att det här kan vara otroligt påfrestande att lyssna på, men för mig är det något som går på automatik. När mitt blodsocker blir för lågt reduceras mitt ordförråd till dom här 3 simpla orden och i mitt hungriga, förvirrade tillstånd vet jag inte bättre än att upprepa dom tills magen är mättad.

Men sen är det ju skönt att gnälla också, det är som att släppa lite på en ventil för att undvika att explodera. Och varför ska man inte få göra det ibland? Om man tänker efter så är det ju faktiskt det allra första vi gör i livet och något vi spenderar stor del av våra första år med att göra.

Nu känner jag att det här börjar bli lite flummigt och klockan är sent. Vad jag har kommit fram till är alltså att det är högst naturligt att gnälla och det är något som alla har rätt att göra. Eller så har jag just framhävt att det är ett väldigt bebisaktigt och omoget beteende. Jag är inte riktigt säker på den punkten. Något jag är säker på är att jag ska sova nu.

Godnatt!

/J

Jag var ju så sjukt sugen på den där vackra skiddräkten efter vårt förra besök på röda korset, men då hade vi tyvärr inga pengar med oss. Idag gick vi dit igen, den här gången väl förberedda med fickorna fulla av guld. Inköp blev det och jag älskar redan mitt nya skidställ. Att 80-talet har varit och spytt på det ökar bara min entusiasm!

M råkade även snubbla över en skitsnygg anorak som tyvärr inte passade helt bra på henne. På min beniga, något längre kropp satt den dock perfekt så jag köpte den med. Ett komplett skidställ plus en bonusjacka för bara 150 pengar. Det kan man inte klaga över.

Dagens outfit(s):





Nu återstår bara att masa sig iväg till skidbacken, men det borde väl inte bli några problem. Det är ju inte som att vi har nåt bättre för oss på dagarna.

Ytterligare fynd från Kupan:
- en flaska att förvara dressing i
- en trälåda att förvara öl i
- 6 st bättre begagnade Kalle-Anka tidningar

/J

...med att blogga är inte att sitta och skriva meningslösa inlägg, även om det såklart också är skoj. Nej det roligaste är att man får utforma och designa sin sida precis hur man vill!
Jag har aldrig varit särskilt duktig på webbdesign och bildredigering, men det är helt klart ett av mina intressen. För att återuppliva ett ganska mossigt uttryck; "man behöver inte vara bra på det för att tycka det är kul". (Jag råkar minnas ett astråkigt gubbskämt som drar nån parallell mellan golf och sex..?)

Hursomhaver, jag är nöjd för tillfället. Får se hur lång tid det tar innan jag inser att det ser ut som skit och börjar om från ruta ett. Då har jag iallafall nånting att göra igen.

Jag och M har kommit in i den fula ovanan att sitta vid varsin dator, upptagna med helt skilda saker. Så har det sett ut största delen av idag, jag har suttit och pysslat med bloggen och M har suttit och kollat på Dexter. Så kan det hålla på ända tills någon av oss (läs M) tröttnar och börjar klänga hysteriskt på den andra. Vi måste nog se till att skaffa arbete snart.. Imorgon är det ju vardag igen så det passar väl bra att dra igång jobbsökandet på allvar då. Börjar känna av att pengarna bara försvinner och inga nya kommer in. Pengar rullar inte in som dom ska, så att säga.

Nu ska jag gå och göra M irriterad. På återseende!

/J

Följande dramatiska händelse utspelades denna morgon i J:s och M:s enkla boning:

M väcker J kl 9, M vill ha uppmärksamhet. J är dock inte alls med på noterna, J vill mycket hellre sova. M inser snart att hennes försök till närmanden inte alls biter på J så M vänder sin uppmärksamhet någon annanstans. M sätter sig i vårt nya "rum" och umgås med sin dator. J sover lyckligt vidare.
Kl 12 gör M ett nytt försök och nu är J mycket mer tillmötesgående. Det är ju trots allt alla hjärtans dag.

Idag har vi varit på ännu en spännande utflykt, nämligen Östersunds alldeles egna tråkiga industriområdesköpcenter, Lillänge! Fantastiska butiker såsom Jula och Rusta har avverkats och mer eller mindre nödvändiga prylar har inhandlats. Vi har även besökt en djuraffär. Jag ville investera i ett pyttelitet akvarium a 1200kr men M tyckte detta var en dålig idé. Hon hade förmodligen rätt.

Snart ska jag försöka mig på att laga en vegetarisk lasagne. M har efter många protester städat i köket så nu är det bara att inta rollen som topchef medan melodifestivalen masar sig fram i bakgrunden. Jag står mycket hellre i köket än tittar på det, även om jag fortfarande måste lyssna på eländet.

Senare ikväll ska vi dricka öl och förhoppningsvis plocka fram hockeyspelet, det ser jag fram emot.

/J 

Bilder har efterfrågats och eftersom jag har så himla mycket tid över slänger jag upp några.

Såhär såg det ut förut:

 .


Och såhär ser det ut nu:




Fint va?

Det jag menar med att vi har "gjort en etta till en tvåa" är att det känns mycket mer som ett extra rum nu där bakom hyllan. Eller vrå kanske beskriver det bättre. Det är skönt i vilket fall.

Kan du uttala det ordet korrekt? Inte jag heller. Tydligen innebär det att man lider av en fobi mot datumet fredag den 13e. Med andra ord har man det svårt idag, mycket svårt. En extra tanke går ut till er stackare som är drabbade, håll ut det är snart över!
Tänk vad man lär sig nya saker varje dag.

Själv har jag inte reflekterat så mycket över dagens datum, förutom att man med fördel kan skylla på det när nånting går åt helvete. Det är ju ett välkänt faktum att vi alltid tenderar att skylla på "otur" när vi klantar till det, men idag, just idag, så har vi iallafall en förklaring till oturen. Behändigt! Tyvärr har jag inte kunnat utnyttja den fördelen, det har varit en relativt händelselös dag. Men jag tänker likförbannat berätta om den.

Jag och M har insett att våra kalendrar gapar sorgligt tomma för tillfället och har därför bestämt oss för att inte göra mer än en "utflykt" per dag för att inte förbruka dom för snabbt. Just denna dag var det röda korsets secondhandaffär Kupan som fick äran att uppta vår tid. Dom hade en del roliga plagg att bjuda på idag, bland annat den här vackra skidoutfiten a la 80-tal:



Hittade även en fin burk att förvara mitt kära te i, så det var värt promenaden.

Väl hemma igen satte vi igång att möblera om lägenheten. Japp, nu har vi lyckats förvandla en etta till en tvåa! Det är fan matte om något. Framgången firades med varsin pizza.

Nää jag har inte så mycket mer att säga.. Ska nog göra nåt vettigt istället, titta på tv kanske?

Hejho och på återseende.

Det jag skrev i mitt förra inlägg var till största delen sant, men inte helt och hållet. Även om mitt liv just nu är ovanligt innehållslöst, så är det för den delen inte helt och hållet ointressant.
Den största nyheten just nu är att jag har fått sambo. Vi kallar henne "M" för enkelhetens skull.

M är ursprungligen från sydligare breddgrader än kalla Östersund och därmed kan man förstå hennes förvåning av fenomenet snö och temperaturer som då och då får för sig att sjunka under -20.
Positiv som hon är håller hon dock god min och jag hoppas för allt i världen att hon fortsätter trivas i denna kalla tillvaro.

Än sålänge gillar jag sambolivet. Visserligen har det bara gått 2 dagar sen hon flyttade hit, men jag tror att det är början på en fin period i våra liv. Vi har ändå oddsen på våran sida med tanke på allt vi varit igenom tillsammans. Kan man överleva en period av hårt arbete i världens regnigaste stad (Bergen) utan att bråka, så klarar man vad som helst. (Ska även tillägga att vi då bodde tillsammans på en yta av 12kvm så vi är inte helt och hållet färska på sambolivet.)

Imorse steg jag upp till ett dukat frukostbord med diverse kulinariska upplevelser att hugga in på. Päronyoughurt, ägg, mackor och juice var vad som bjöds. Detta är för mig en frukost av gigantiska mått med tanke på vad jag vanligtvis lyckas skrapa fram ur kylskåpet på morgonen.

Dagen fortsatte med en promenad ner till staden, ett besök på arbetsförnedringen stod på listan. Har inte så mycket att berätta från det mötet, jag tror att ni alla vet ungefär hur det går till. Det som dock förvånar mig varje gång är att ingen av deras anställda tycks vara särskilt haj på att hantera ett tangentbord. Detta resulterar allt som oftast i utdragna möten som fylls av många små grymtanden och "nä sådär ska det väl inte stå..?" av den stackars handläggaren.
Till slut var iallafall plågeriet över och jag kunde knalla därifrån. I handen bar jag några färska broschyrer som glatt ska informera mig om hur jag snabbast slipper den hemska synden det innebär att vara arbetslös. Det känns betryggande.

Väl hemma har jag jobbat som en flitig bloggare bör, vilket resulterade i nytt utseende på sidan. Hoppas det kommer uppskattas, jag är nöjd iallafall.
Under tiden satt M i sängen och gjorde sitt bästa för att inte somna innan jag äntligen tog mig i kragen och lagade lite mat.

Jag känner att jag har riktigt starkt material här, självklart ligger det i allmänhetens intresse vad jag åt till frukost imorse..? Det här med att blogga är nåt jag kommer trivas med!

Nu väntar sömnen för min del. Imorrn ska vi möblera om, jag hoppas det kommer föda material till ännu ett spännande inlägg.

Gonatt!

Länge var jag emot det här... "Blogg!? Pfff!" Kunde man höra mig utbrista.
Till en början var det för att jag helt enkelt inte visste vad fan en blogg var för nåt och jag försökte dölja min okunnighet genom att verka ointresserad. (Ack ett så vackert mänskligt drag)

Efter ett tag insåg jag dock vad fenomenet innebar och då kunde jag ju inte byta min tidigare så negativa inställning bara sådär. Även om jag måste erkänna att jag länge föreställde mig att det bara var en fluga, att det var nåt som folk skulle tröttna på med tiden.

Tyvärr måste jag denna gången erkänna mig motbevisad.

Bloggtrenden fortsätter växa, varje dag startas tusentals nya personliga små tillhåll på nätet och nu har även jag fallit dit.

Jag känner att tiden är mogen.

Jag har inget jobb (massa slötid att ägna åt bloggande), alla kompisar befinner sig nånstans långt bort i fjärran (inga distraktioner från slött bloggande) och mitt liv är för tillfället nästintill totalt ointressant (mycket bra material till slö blogg).

Finns det en bättre punkt att utgå ifrån? Nej!

Föreställ er vilka bravader och äventyr som kommer nedprintas i denna fantastiska nya värld, Jakobs värld, mitt tillhåll på det globala nätverket.

För jag ska väl också få vara med..?

Klart jag ska. Nu kör vi!