Jahapp, högskoleprovet avklarat. Nej jag har inte suttit och gjort det tills nu, jag är bara för lat för att uppdatera min blogg. Men det vet ni ju redan.
Ganska bra gick det iallafall, det känns skönt. Men satan i gatan vad tröttsamt det var att sitta och koncentrera sig en hel lördag.
Sen blev det fest på kvällen, det var kul. Förutom att värden först tjatade på att vi skulle stanna där istället för att gå på krogen, och sen valde att gå och däcka i sin säng. Dålig stil.
Jag brukar alltid bli sjuk dagen efter jag har festat. Jag vet inte exakt vad det beror på, men huvudvärk och dålig mage är några av symptomen. Märkligt.
Det blev en rätt soft söndag ändå, jag och macattack låg och kollade på Vem vet mest hela dagen. Jag visste minst.

Nu saknar jag M. Det är inget skoj att vara själv.

M kom hem!

..Ok?

/J

Högskoleprovet imorrn. Jag är nervös.

Jag har idag inhandlat 4st blyertspennor och 1st linjal. Inte för att jag är mr.duktig eller nåt, jag tänkte snåla och nöja mig med 2 pennor men bokhandeln hade en kortgräns på 50kr minimum.. Nåja, det är väl alltid bra att vara väl förberedd.

Wish me luck!


/J

Det här med att gå på toaletten på arbetsplatsen, vilket dilemma det kan vara ibland. Nu snackar jag om nr 2, det andra har jag inga problem med.

På dom flesta jobb jag varit på har toaletterna legat ganska nära där folk sitter och arbetar. Dessutom kan det vara ett jävla spring precis utanför. Detta resulterar oftast i att man blir nervös och inte kan koncentrera sig. Dessutom börjar man fundera över hur mycket som egentligen hörs ut när man sitter där och krystar. Ofta när man är gasig i magen kan det ju komma en hel det otrevliga ljud, som dessutom förstärks av toalettstolens akustik. Jag brukar föreställa mig att någon sitter och spelar trombon i en stor grotta.

Nu är det ju inte så mycket att göra åt det här, ibland måste man helt enkelt gå, och ibland låter det. Men om man verkligen tycker det är jobbigt så kan man alltid göra som en vän till mig brukar. Han tar med sig sin mp3-spelare när han ska besöka toaletten på jobbet. Väl på plats ställer han upp volymen så mycket att han inte hör något annat, sen gör han helt enkelt sin grej, fullt ut. När han är färdig har han ingen aning om hur mycket det har låtit eller om folk utanför har kunnat höra något.

Slutsats: Det man inte vet mår man inte dåligt av.

Tack för mig

/J

Grattis grattis till min kära M! Nu är du lika gammal som jag, din stackare! Ålderns höst närmar sig med stormsteg. (Vissa personer kommer förmodligen tycka att det är oerhört provocerande att jag klagar över min ålder... Hahaha, suck it up gamlingar!)

Tyvärr befinner sig M söderöver just nu så jag får inte nöjet att personligen uppvakta henne. Det tycker jag är tråkigt. Men när du kommer hem blir det tårta och ballonger!
Jag föreslog att jag skulle baka in mig själv i en tårta och sen hoppa upp ur den, naken. M tyckte det var en dålig idé. Hon påstår att jag är naken alldeles för mycket redan som det är. Hur ska jag tolka det?

För att säga nånting om min dag också;  På lunchen satt det ett gäng damer vid samma bord och diskuterade bär. Ja, såna där små runda som man kan äta. Det var väl inte så konstigt i sig, det märkliga var att diskussionen aldrig tycktes upphöra. Ni skulle bli förvånade om ni visste hur mycket det finns att säga om bär. Det blev jag iallafall.

Nu ska jag steka köttbullar. Såna där runda som man kan äta. På återseende.

/J

Igårmorse anlände jag till jobbet, trött som ett as men ändå inställd på att göra en insats. Ganska snart framkommer det dock att ingenting fungerar. För någon. Jag kunde alltså inte alls göra någon insats utan var förpassad till att slösurfa på internet tills problemet var fixat. Fixningen inträffade dock aldrig, så jag fick gå hem vid lunch. Skönt tyckte jag, det var ju ändå måndag. Varför inte starta veckan mjukt?

Senare på kvällen skulle jag försöka installera ett spel på M:s dator. Det funkade inte. Jag kämpade, jag fixade, jag läste runt på internet, jag slet mitt hår, jag grät, jag förbannade min oduglighet men ingenting hjälpte. Jag var lämnad med ett hånfullt varningsmeddelande undertecknat Bill Gates. Jag blev tvingad att ännu en gång kapitulera under datorernas och Microsofts övermäktiga jävlighet.

Imorse anlände jag återigen till jobbet, återigen trött som ett as. Ingenting fungerar. Ingen vet nåt. Ingen kan arbeta. Datorerna hånflinar, gottar sig i vår misär. They love it.

Efter ett tag börjar folk försvinna, dom ska "jobba hemifrån". Tydligen ska det fungera då, eftersom problemet ligger hos arbetsplatsen. Jag följer deras exempel. Jag vill också prova på hemifrånarbete.

Så sitter jag där, peppad och redo att dra några lass. För att kunna arbeta är allt jag behöver göra att logga in på plats A och plats B. Jag loggar in på plats A, so far so good. Ska logga in på plats B. Det funkar inte. Testar att logga in på plats B med laptopen istället, det funkar. Vad bra tänker jag, då kan jag arbeta på den istället för på den stationära. Det ska väl gå fint. Jag ställer i ordning allting och ska logga in på plats A. Det fungerar inte.

Sammanfattningsvis så fungerar plats A på min stationära dator och plats B på min laptop, men ingen av datorerna har kompetens nog att få både plats A och plats B att fungera tillsammans. Samtidigt sitter det någonstans i världen en rik feja med glasögon och badar i pengar. Underbart.

Slutligen kom jag dock fram till att jag inte alls behövde logga in på plats B för att jobba, det gick ändå. Detta efter ca 2 timmars fnulande och svärande och en halv dosa tröstsnus.

Datorer - can't live with them, can't live without them.

/J

Jag känner att det här har blivit en till sån där blogg. Man är jätteflitig i början och uppdaterar varje dag, men sen dör det liksom ut. Det är ju lite tråkigt. Som ni vet så beror det i mitt fall på att jag har haft det kämpigt på sistone och att det inte hänt så mycket att rapportera om.

Men nu! Nu har det hänt saker!

Den största nyheten är att jag har fått jobb. Japp, nuförtiden arbetar jag på folkhälsoinstitutet tillsammans med min far. Där sitter jag och utför diverse intressanta sysslor. Eller nej det gör jag inte, jag utför en syssla. Den består kortfattat av att överföra länkar från deras gamla webbplats till den nya webbplatsen. Det är inte glamouröst och det är inte roligt, men det är ett jobb! Dessutom kan jag om någon frågar skruva lite på sanningen och säga att jag är webbredaktör på folkhälsoinstitutet. Det tycker jag är coolt.

Anställningen är tillfällig, så jag är lovad jobb i ungefär en månad, sen blir det förmodligen inte mer. Men det innebär iallafall att jag hinner komma på fötter ekonomiskt och kanske hitta ny sysselsättning tills dess att denna tar slut.

Jag tycker alltid det är lite skakigt i början när man är ny på ett jobb. Dels är det rädslan för att göra fel, men även dom sociala bitarna kan vara knepiga. Vad är det för människor man jobbar med, vilka hänger med vilka? Varför verkar hon inte gilla henne? Vilka har humor och vilka saknar den helt? Och var fan ska jag sitta på lunchrasten? Det är sånt man får klura på i början tills man börjar vänja sig och komma in i lunket. Än sålänge är iallafall alla trevliga och hjälpsamma och det känns som ett bra ställe att arbeta på.

Idag har jag och M aktiverat oss extra mycket, vi har nämligen varit ute på Storsjön! Som skridskoklädda gudar har vi flugit fram på den blanka isen, utrustade med kamera, solbrillor och fika från Lidl. (Nej vi brukar inte handla där men det låg på vägen, ok?) Det var faktiskt riktigt roligt och vädret var på topp hela dagen lång. När vi närmade oss badhusparken började det hända saker. Hundspann svischade förbi, barn lekte i snöborgar och folk satt och fikade i solen med leende läppar. Jag insåg plötsligt att den här sketna staden som jag väljer att kalla hem faktiskt är riktigt trevlig. Iallafall om man är mysig av sig, och varför skulle man inte vara det?

Nu ska jag avrunda det här och gå till sängs. Jag utlovade ett gladare inlägg denna gången och nu har jag levererat. Förhoppningsvis ska jag lyckas uppdatera lite mer frekvent i fortsättningen.

Godnatt!

/J

Det här funkar ju inte. Nu måste jag skriva nåt. Till och med Laxchief har hunnit uppdatera sin blogg och det händer fan inte ofta. Jag skäms.

Problemet är att det inte händer så mycket. Dagarna ser likadana ut. Mina tankar ser likadana ut. Mat, sömn, promenera, söka jobb, spela dator. Rinse and repeat.

Jag har iallafall varit på jobbintervju. Det är alltid lika intressant. Man sitter där i något slags korsförhör och försöker låtsas som att man inte vill något hellre i världen än att vara en lojal och flitig medarbetare på ännu ett pissigt bemanningsföretag.
I gengäld erbjuder dom dålig lön, dåliga timmar och en rejäl skopa otrygghet. Tacka och ta emot.

Men sen hör dom inte ens av sig. Inte ens för att säga att jag inte har fått jobbet. Vad fan är det? Och hur ska det gå egentligen om jag inte ens kan få det här jobbet, som jag faktiskt skulle vara bra på och är meriterad för?

Jag saknar mina vänner. Kom hem?

Jag vill skriva en munter blogg, något man kan le när man läser. Ingen blir glad av att läsa om någon annans bitterhet. Det är därför jag inte har uppdaterat på så länge, det tar emot. Jag har inget roligt att skriva om för tillfället.

Så nu får det vara nog för denna gången. Nu ska jag peppa upp mig så jag kan skriva nåt roligare nästa gång. Ha det gött tills dess.

/J