Jag har inte spelat Bingolotto sen.. Ja.. Typ aldrig. Men igår var det alltså dags.

Jag och M Införskaffade varsin lott av den snälla bingo-tanten på Willys. Hon såg så ledsen ut där hon satt och fingrade på sina små lotter, med en vädjande blick på förbipasserande matkunder.
Såhär i efterhand misstänker jag att det var ett rutinerat säljknep. Hon visste mycket väl hur hon skulle snärja sina stackars offer, fånga oss i sina långa vassa Bingolotto-klor. Jävla kärring.

Ja ni kanske kan gissa utgången av det hela. 100kr fattigare och 2 timmar av våra liv som vi aldrig får tillbaka.

Det är märkligt det där, hur man alltid tror sig kunna vinna så fort man köpt en lott av något slag. Där satt vi med våra markörpennor och tjoade och svor och markerade som aldrig förr.

-Gustav 23
-Men vafan då!
-Haa! 4 kryss på en bil här!

-Niklas 35
-NAJJE
-SKITBINGO

Ja ni fattar. Man blir medryckt.
Det är färgglatt och roliga manicker och siffror som flyger och staplar som fylls och pengar som delas ut. Fullt ös medvetslös. Och kul var det.

Iallafall en liten stund.

Sen intog Christer Sjögren scenen. Det var som om sanningens slägga träffat oss rakt i våra uppspelta ansikten. Bingolotto suger.

Och inte fan vann vi nåt heller.

Det är ingen liten borr som används, nej nej nej. Det är en sån där gigantisk gul mackapär som man använder vid vägarbeten. En sån som man får stå på med båda fötterna när man borrar, och hålla i sig med båda händerna. Så stor är den.

Ombyggnationen av mitt hyreshus är en mardröm. Jag jobbar oftast när de håller på som bäst, men inte alltid. Inte idag.
Dom borrar och jag vill skrika. Jag vill gå ut till dom där jävla byggarbetarna med ett vapen av den trubbiga sorten, och skrika "HÅLL KÄFTEN SATANS JÄVLA FAN ANNARS DÖÖÖR NI!".

Men det gör jag inte.

Istället vaggar jag runt i lägenheten och mumlar förargat. Kanske stöter ut ett och annat "Men FAAN då!" när det låter lite extra högt från borren. Stirrar surt ut mellan gliporna i persiennen. Tänker svarta tankar.

Fördömer i tystnad.